Trött o snorig

Fan va det suger att vara förkyld.. Men, men inget att göra åt, bara gilla läget.

Igår när sonen vaknade så önskade jag verkligen att han bara kunde hålla käften o låta mamma sova lite till, men icke. Kom även på att jag hade tvättstugan så det va bara att stiga upp.. Min son ska vara väldigt, väldigt glad att han är söt och att han är grymt älskad av sin mamma. Om detta inte hade varit fallet så hade jag skitit i tvätten och min son o lagt mig i soffan o sovit vidare :-) Fast när jag väl kom upp, åt frukost och min kära blandning: Panodil/redbull så insåg jag att SÅ sjuk va jag ju inte :-)

Efter tvätten så tog vi oss till öppna förskolan (funderade länge o väl innan jag tog det beslutet). Lika trevligt denna gång och massa knattar. Damien började med att bara glo på allt o alla. Han så helt chockad ut att det va så många barn. Visste inte om han skulle skratta eller gråta. Efter ett tag så slappnade han av o kunde leka lite. Det fick mig bara att inse hur mycket Damien behöver öppna förskolan. Skitbra att träffa massa andra barn och vuxna.

Förra veckan så gjorde vi en avgjutning av Damiens fot och hand så igår målade vi den (i guld) men precis innan vi skulle gå hem så såg jag att jag hade missat en liten, liten fläck o DET går inte så jag fick slänga på lite mer färg och låta den torka en vecka till (eller så går jag dit nån mer dag). Men den blev så himla fin ;-)

Imorse va livet inte kul längre. Natten hade varit skitjobbig. Jag vaknade massa gånger under natten ibland av att jag inte kunde andas och ibland av Damiens hostande eller så gick jag upp o kollade så att han andades. Under kvällen igår så blev vi alla lite sämre. Stackars Damien som verkade vara på väg att bli frisk blev tjock i både näsa, hals och lungor. När Damien vaknade så tvingade jag mig upp men bestämde mig för att sova middag med honom lite senare. Han va inte uppe så länge så vid 9.20 så somnade  vi i stora sängen i en timme. Underbart va det. Hade pratat med mamma tidigare på morgonen om att ta en promenad lite senare men jag hade fan INGEN energi alls. Men när jag pratade med henne lite senare så skickade nog hon över lite energi för efter det så piggnade jag till lite. Tillräckligt för en promenad till Lidl iallafall. Vi fick lite frisk luft och träffade mamma som är lika förkyld hon. Det är alltid skönt att kommat ut i friska luften, behöver bara övertalas ibland :-)

Nä, nu ska jag göra en kopp te. Kvällsro heter sorten, passande va, bara att lägga sig efteråt

Förkylda

I detta hushållet ä numera alla sjuka. Nja mer eller mindre iallafall. Damien har varit sjuk hela helgen men tack o lov ingen feber. Han har snorat och varit trött. Nu har han börjat hosta lite grann. Trots sjukdom så va han så duktig på fotograferingen i lördags. Nu ligger han o sussar i sin säng. Han har fått sussa med mamma och pappa flera gånger under helgen för att han har varit ledsen o kinkig. Första natten vaknade han o va igentäppt i näsan, stackarn. Då fick han sova resten av natten med mamma o pappa. Det gick bättre att sova då. Imorse vaknade jag o va skittrött. Fan va jag inte ville gå upp ur sängen, men jag va så illa tvungen. Längtade som fan tills att Puppsi skulle sova sin första nap så att jag oxå kunde få sova lite. Ont huvudet hade jag o känner förkylningen i kroppen. Visserligen har jag känt så i typ två veckor men jag antar att min kropp har gett sig fan på att jag minsann inte ska vara sjuk. Dumt, men ändå inte :-)

Innan Puppsis nap så ringde mamsen, hon lät som jag mådde. Snorig o tjock i halsen. Men min mamma tänker så här: Har man ingen feber så ska man inte ligga på latsidan så hon föreslog en prommis i det vackra vädret. Jag höll med! Man blir inte sjukare av frisk luft. Men jag ville nana lite innan. Så när Pussi la sig så la jag mig oxå. Tror ni jag somnade?? NÄHE!! Dumt!! Jaja, i med lite panodil så blir livet bättre. Lite redbull på toppen så mår man prima. Klädde på lilla mannen massa kläder (en overall, mössa o vantar) och tog med mig mössa o vantar till mig med, sen begav vi oss till mamma. Tror nästan vi promenerade runt hela hisingen. Helt slut efteråt men det va skönt. Strax efter vi kom hem så kom stora mannen hem och mådde skit. Stackars liten, han är oxå sjuk. Så nu är alla sjuka.. Tror nån därute att det funkar för MIG att vara sjuk? Skulle inte tro det. Jag säger bara EN sak: PANODIL & REDBULL :-)

Helgen

I lördags så va jag, mamma och Damien på Model House och blev fotograferade. Det va skitkul måste jag säga. Att bli sminkad och lite ompysslad är helt underbart. Jag som aldrig blir bra på bild blev skitbra på typ alla bilder. Det är ju helt fantastiskt! Vi tog bilder enskilt och tillsammans. Efteråt så satt vi och tillade på prislistan och insåg att, herrejävlar va dyrt det va. Men vi ville ju ändå ha lite bilder, men 1 bild kostade 500 och 5 bilder 1500. Men vi lyckades få till ett familjepaket. Så vi kunde få alla 198 bilderna för 3500:-. Vi tog det. Det blev 1750 var... Jävligt mycket pengar!!!! Men nu har vi gjort det. Jag va mest intresserad av bilderna på Damien o han blev skitbra på alla. Fotografen va jätteimponerad av honom. Hon tyckte att han va skitduktig och det tyckte övrig personal oxå. Dom sa att det brukar alltid vara massa skrik o gråt när barn ska fotograferas. Min son skrek visserligen, men av lycka. Han pladdrade, bubblade saliv, skrek som en fågelunge och höll låda för alla. Tror ni jag blev 3 meter lång av allt beröm eller?? Jag har VÄRLDENS bästa son :-)

Här är några bilder:

Kass på att skriva

Nä, nu har jag varit kass på att skriva på ett tag. Det får jag ta tag i.

Okej, sist jag skrev va tydligen den 22 okt på fm.. Vad har hänt sen dess? Jo jag bakade den dagen för att jag skulle få främmande på em/kvällen. Gjorde även brylépudding till efterrätt åt mig o sambon. Gotti, gotti, eller nä nu ljuger jag. Det va inte gotti gotti, det va sådär. Jag håller på att testa massa roliga recept, mest för att jag gillar att baka. Brylépuddingen finns inga kort på, den blev inte bara sådär i smaken, den blev ful oxå. Men jag kan ju visa kort på en snygg cheescake, sådär i smaken den med, men snygg iallafall. Det där med att testa recept, inte lätt. Blir nog en hel del mindre goda efterrätter o bakelser framöver. Men FAN va najs det är när det blir gott. Muffinsen som jag gjorde till besöket va snuskigt goda. Chokladmuffinskladdkaka typ. Mums!!!

Självklart så hjälper Puppsi sin mamma att baka. Mammas duktiga kille!!!

Besöket då? Jo dom kom (Emelie, Josef, Miccis och Robert) o vi hade jättetrevligt o kakan smakade som sagt mums. Damien fick present av sin kära plastmoster Emelie (jag tror att Josef va med på ett hörn oxå). Det va en tröja och ett par typ tights från Granit. Jättefina o SÅ mjuka. Blir gott att ha.

Min lilla älskling växer och utvecklas så fort. Jag får snart ge honom stoppoväx :-) Han har börjat gilla leksaker och greppar allt. Inte så bra på att hålla kvar, men vad gör det. Han har även börjat känna i ansikten så brillorna ligger numera illa till. Jag har testat barnstol några gånger när jag har varit ute på café men nu har vi varit i källaren och hämtat en som vi har lånat av Jenny. Vi ska köpa en egen längre fram, jag funderar på TrippTrapp.

Vi har börjat att gå till Öppna förskolan. Gud va det va roligt och trevligt.. Vi ska försöka gå varje tisdag eftermiddag (det är småbarnsgrupp då). Jag blev en mycket stolt mamma medans vi va där. Damien satt ALLDELES SJÄLV för första gången. Fan va jag är glad att jag hade kameran.

Vi va även där i torsdags och tog skolfoto. Korten kommer om typ 2 veckor.. Jag valde att ta kort på Damien nakenfis (nakenfik) liggandes på en päls. Åh han blev så himla fin!!

Sist men inte minst så tog vi en liten tripp till Fagersta i förra veckan. Det blev jag, Damien och mamma. Sebastian fick stanna hemma och jobba :-( Jag funderade ju på att åka dit på min farbrors begravning. Inget roligt tillfälle, men än dock ett tillfälle att träffa släkten som jag tyvärr aldrig träffar annars. Vi kom fram till att det va 15 år sedan jag va där senast. Inte klokt! Hursomhelst så åkte vi upp på begravningen. Den va jättefin och stämningsfull. Två av mina kusiner (Hans döttrar), Maria & Anna höll tal till sin far. Jag är grymt imponerad av att dom klarade av det utan att bryta ihop. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle gråta, men när dom höll tal så hade jag inget val. Snyft! Det är alltid jobbigt att gå på begravning. På fikat efteråt så fick jag chansen att prata med alla. Åh va najs det va.. Alla ser precis likadana ut (ett grått hårstrå mer eller mindre). Det kändes inte som femton år alls, det kändes som jag träffade alla senast igår.

Jag är så otroligt glad att jag åkte upp o träffade alla. Jag stannade kvar en natt till så att jag kunde umgås med Elisabeth och Susanne lite till. Vi åt middag hemma hos Susanne och dagen efter så åkte jag dit och åt frukost innan jag o Damien åkte hem (mamma åkte till sthlm med pappa). Gud va trevligt det va o mysigt. Herregud det känns som att jag har umgåtts med dom hela mitt liv. Tänk att det kan kännas så efter SÅ lång tid :-)