I´m a slut

Min dejt slutade skitbra.. Slampa som jag är så hade jag sex på första dejten.. Oskyddat dessutom :-(.. Fy mig!!!!

Imorse när jag vaknade så va min dejt försvunnen :-( men han hade lämnat en lapp. Det stod att det va jättetrevligt på våran dejt och att han skulle vilja träffa mig igen. Han hade skrivit upp 2 telefonnummer och det bästa av allt: Båda nummerna stämde. Så just nu är jag grymt glad... Vi får väl se när nästa dejt blir av..

Över till nått helt annat. Jag har funderat på en sak. Jag åker ju spårvagn en hel del med barnvagnen och jag har inga större klagomål (förutom att en syskonvagn och en singel inte får plats på vissa bussar, morr!!). Jag klarar mig alldeles utmärkt on my own när jag e ute. Tydligen så syns det på mig oxå för det är fan inte ofta som nån frågar om dom ska hjälpa mig. I´m an independed woman and damm proud of it!!!!! Ibland när jag får frågan så tackar jag ja men oftast så säger jag: Tack, men det går bra ändå! o smilar lite. Så till min fundering!!! Hur fan gör alla dessa kvinnor (eller mammor) som inte kan komma på spårvagnen själv.. Sitter dom hemma o ruttnar eller? Väntar tills dom är två hjälplösa mammor som kan hjälpa varandra? Ställer sig utanför vagnen o skriker på hjälp? Det har jag varit med om by the way. Flera gånger!! Jag fattar inte! Hur svårt kan det vara att få en vagn upp o ner i en liten trappa. Jag gör det dagligen i min trappuppgång. Visst, är det skönt med lite hjälp ibland men JAG KAN SJÄLV. Varför är det så många därute som är SÅ hjälplösa. Varför vill man vara hjälplös? Varför måste man lita på andra för att kunna komma framåt i livet (i detta fall upp på en spårvagn)..