Jag vill visa min sf kurva (alltså måtten på magen). Först letade jag som en galning på nätet efter en att fylla i men hittade inget, sen försökte jag göra ett eget diagram på datorn, men vem fan orka.. Jag har aldrig gjort ett diagram på datorn så det blev skitkrångligt.. Jag ruttnade ur på datoråldern så jag hämtade papper och penna istället.. chop, chop så va det färdigt. Tänk va mkt fortare det går på egen hand ibland.. Jag har fotat mitt fina diagram..
Hoppas ni fattar..
Graviditetsveckor längst ner.
Magens mått i cm uppåt.
Svart är normalkurvor.
Grönt är Damiens kurva.
Rött är Lillasysters kurva. Den är lite kort för jag minns bara två tillfällen.
Jag har varit både hos min barnmorska och läkare denna veckan. I onsdags var det dax för barnmorskan. Vi skrev en sammanfattning om graviditeten inför förlossningen och pladdrade lite.. Lyssnade på hjärtat och till sist mätte vi magen. Hon sa bara OJ..
Helt plötsligt så har magen stjutit i höjden rejält.. 45 cm.. Hej hopp i galoppen!!
Måste ju inte betyda jättemycket egentligen, kan ju ha massa fostervätska oxå. Men det tror inte Bm. Hon sa att det kan inte vara en normalstor bebbe därinne..
Men det trodde vi ju inte heller, tillade hon :-)
Dagen efter var det dax för mitt efterlängtade läkarbesök. Äntligen fick vi mäta lillfia. Dom skulle ju mäta för att se hur stor hon är och sedan bestämma om jag får igångsättning eller inte..
Jag är lite dubbel efter läkarbesöket, mycket tankar som far omkring i huvudet just nu.
Det va en annan läkare än jag hade sist, gillar inte alls det faktiskt.. Min förra läkare läste igenom alla papper som jag hade med mig och tog beslut efter det. Denna läkaren läste ju bara sammanfattningen. Jag måste nämligen ha med mig papper överallt för sjukvården i Borås har inte tillgång till mina journaler från Göteborg. Det är ju baserat på min förra förlossning som besluten tas.
Hursomhelst så började han ultraljudet och började mäta henne. Huvudet gick inte så bra för att hon ligget tydligen väldigt långt ner. Han tappade självförtroendet och gick o hämtade en mer erfaren läkare som försökte hon med. Hon lyckade få till nått som hon trodde va rätt iallafall. Sen pladdrade hon om igångsättningar, hon verkade inte riktigt tro att jag vet vad jag ger mig in i.. Sen får vi gå in med läkaren i rummet igen och pladdra lite till. Min första läkare tyckte att jag skulle sättas igång senast v 38+0 beroende på storlek på bebis, den andra kvinnliga tyckte väldigt mycket utan att ens ha läst mina papper och läkaren som jag va hos bestämde sig för v 38+ massa dagar..
Vi fick reda på hur stor hon är iallafall.. 3500g i v 35+5. Det är ju en normalstor bebis i v 40.
Jag är skitnervös nu för att han har bestämt sig för v 38+ massa dagar.. Ja menar, om hon är 3,5 kg NU hur stor är hon inte då.. Hela anledningen till igångsättningen är ju att jag ska slippa att hon blir så stor. Min första läkare va ju ok med att göra det tidigare om hon är stor.
Jag fattar att man inte gör det NU, för än så länge så anser hon vara för tidig. I v 37+0 så anses bebisarna var helt färdiga och redo. Varför sätter dom inte igång mig då i v 37+0 då istället för att vänta i 1,5 vecka till.
Jag har läst nånstans att normalstor bebis går upp ca 300g i veckan på slutet och jag har 2,5 v kvar. Så om hon går upp normalt så kommer hon att ligga på ca 4250g när det är dax och om går upp som hon gjort hittills så vågar jag inte gissa.
Och samtidigt så fattar jag oxå att strax över 4 kg är inte jättestort, jag är bara nervös. Sen så är det ju så att jag inte litar ett skit på mätningar av foster. Med Daminen hade dom ju fel på ca 2 kg..
Skit!!
Massa svammel nu, känner jag. Minns inte ens vad jag har skrivit.
Återkommer lite senare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar