Ska bara berätta lite snabbt om igångsättningen innan jag ska slita fram dammsugaren..
Jag va ju på tillväxtultraljud där jag blev beviljad igångsättning. Läkaren sa att jag skulle få tiden hemskickad med posten för att barnmorskan som sätter tiderna var upptagen just då..
Nu har jag väntat på tiden sen i torsdags och igår ruttnade jag ur på att vänta. Det finns ju liksom inget annat i mitt huvud just nu.
Jag hade kollat på nätet igår och då sett att dom har telefontid mellan 8-9 och det va försent igår. Det va när jag hämtade posten som jag bestämde mig för att ringa. Hursomhelst så kollade jag på nätet om det fanns nån mer tid att ringa på, såg då att dom hade tid fram till 13.30. Klockan va då 13.45 så det va ju försent men jag tänkte att jag testar ändå. Dom kan ju ha en telefonsvarare som man kan lämna namn o nummer på. Döm om min förvåning när hon svarade i telefonen.. Så här gick samtalet:
Jag säger glatt: Oj, jag trodde inte att ni skulle svara :-)
Hon säger surt: Och ändå så ringer du?
Jag säger pafft: Eh, ja, jag tänkte att jag kunde testa..
Redan där så sket ju sig det samtalet. Otrevlig som fan va hon.
Jag sa att jag väntade på en tid till igångsättning.
Hon hade inte tid med mig så hon bad om mitt personnummer och skulle ringa upp..
Hon ringde upp efter typ 5 min iallafalll. Hon sa då att jag var välkommen på ett läkarbesök den 20 okt..
Då blev jag lite förvirrad och sa att men jag skulle ju få en tid till igångsättning, inte bara ett läkarbesök..
Det vet ju inte jag något om, säger hon. Nähe, men skulle jag kunna få prata med någon av läkarna som vet..
Nä det gick inte.. Samtalet fortsatte i typ 10 min till och handlade bara om har hon kan ju inte svara på det och någon annan kunde jag minnsann inte få prata med.
Jag höll på att börja grina i telefonen.. Jag måste ju liksom veta vad som händer. Jag måste planera för min son. Ska det vara så jävla svårt att förklara för folk.. Hon måste ju varit sjuk när dom övriga barnmorskorna gick på charmkurs.
Jag valde att avsluta samtalet för att jag insåg att jag inte skulle komma någon vart med denna människan. Vi la på och jag storgrinade.. Riktigt storgrinade! Av massa olika anledningar och förvirring..
Mina största frågor är: Ska jag packa väskan till den 20:e? Ska jag se till att Damien har barnvakt?
Jag måste ju veta.. Kommer jag hem eller ska jag stanna kvar.. Vad ska jag planera för?
Nu är jag mindre förvirrad. Jag ringde min vanliga barnmorska för en liten stund sen. Hon är visserligen på Cypern men jag fick prata med hennes trevliga kollega Anette.. Hon redde ut saker och ting för mig.. Skönt!
Vi kom fram till att jag ska träffa läkaren den 20 okt och då ska dom kolla min livmodertapp. Om det är mogen så kan dom sätta igång mig den dagen genom dropp eller ta hål på hinnorna om den är helt omogen så sätter dom en gel på den som mjukar upp den. Ibland kan det gå fort med gelen och ibland får man åka hem och återkomma dagen efter för att få mera gel.
Hon sa åt mig att jag skulle planera för att stanna kvar på sjukhuset iallafall. Skönt när någon talar om hur man ska göra :-)
Nä, nu ska jag dammsuga lite och ta en dusch.. Jag ska få besök av Cecilia :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar