Jag har städat lägenheten nu på förmiddagen och städa är alltid ett ypperligt tillfälle för mig att filosofera på saker och ting. Idag har jag funderat på vilka tråkiga liv folk har. Vem har sagt att man måste växa upp o bli vuxen=tråkig.. Detta började jag fundera över lite tidigare på morgonen när jag satt på golvet med Puppsi och sjöng o lyssnade på barnvisor. Mitt i allt kom jag på att jag har ju en skiva till liggandes nånstans med massa barnlåtar på.. Det va bara att rota fram den :-) När jag hittade den så va det bara att stoppa in den i dvdn o lyssna. O herrejävlar, jag hade glömt hur bra den va. En underbar blandning av Astrid Lindgren, disney och barnvisor. Hela dagen har jag nu lyssnat på den om och om igen, sjungit o dansat. Puppsi har varit minst lika road som jag. När han sov så städade jag o lyssnade på den och dansade lite till :-) Och då kom jag o tänka på alla människor därute som ALDRIG nånsin ens skulle kunna tänka sig att sätta på en barnskiva och rocka loss. Gud så trist!! Finns ju inga bättre partylåtar :-) Jag är vrålbarnslig, jag vet.. men jag är fan stolt över det. Jag tror att mitt liv är fan så mycket roligare än många andras och jag har glädjen att ha barnsliga polare oxå. Fast det kan hända att jag är snäppet barnsligare kanske.. Njae förresten, Cecilias Thomas är nog som jag. Vi har roligare än alla barn på lek o buslandet och vi har lekt krig på Ica. Haha!!!
Jag har nog alltid varit lite knäpp, eller nä det har jag inte. Jag har knäppa föräldrar.. Man blir som man umgås :-) Lite finns nog i mitt dna oxå. Men alla har ju en sån där pinsam period i sitt liv.. Typ från 13-16år, då man vill vara precis som alla andra. Jag försökte vara lite udda men likt förbannat så är man ju som alla andra.. Jag har försökt att vara punkare, rasse, cool. Tror inte att nått va så himla fungerande faktiskt.. Jag är nog bäst som Erica, störst, bäst o vackrast. I gymnasiet nån gång hittade jag den är Erica. Tror min barnslighet startade på krogen.. Jag o mina polare hängde på Side Street (krog i gbg) i flera år. Där fanns en bartender som brukade spela Bumbibjörnarna högt som fan.. Detta blev vårat ledmotiv... Inget party utan bumbi björnarna.. Där lärde jag mig att det är helt ok att vara barnslig och bjuda på sig själv.. Sen i vuxen ålder så träffade jag Cecilia o hon lyssnade OXÅ på Bumbibjörnarna... Vet inte hur många förfester vi har suttit o lyssnat o sjungit barnlåtar. Underbart!! Jag lånade hem Cecilias Nintendo ett tag o blev så jävla sugen så jag gick o köpte ett Nintendo 8 bitars. Hade ett när jag va liten som jag sålde när jag hamnade i pinsamma tonåren (då kan man ju inte spela Tv-spel).
Jag har lyckats hitta en karl som är MER barnslig än jag.. Han älskar leksaker, men bara hemma. Han kan inte skämma ut sig som jag kan offentligt. Sen jag träffade honom har mitt hem blivit en lekstuga.. O sen vi fick sonen så har det ju blivit legitimt att köpa leksaker...
Nuförtiden så slåss ett Nintendo 8 bitars, ett Wii och ett Xbox om våran uppmäksanhet.. I bokhyllan står 30 disney filmer och lite annat. Lego castle och Lego create har oxå flyttat in. Vi intalar oss att Legot är till Puppsi. Undra vem vi försöker lura :-)
Mitt liv består av mycket skratt o tönteri. Vilken jävla tur att jag har folk runt omkring mig som är mer eller mindre likadana. Jag kommer aldrig bli en sån där tråkig, grå vuxen som alltid sitter upp i soffan. I min soffa ligger man...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar